Jag är mycket glad och stolt över att Ares blivit uttagen till Semin och jag hoppas nu att hans avkommor kommer att födas lätt och växa bra. Ares historia är lite unik, han kunde lika gärna dött strax efter födseln och om det tänker jag nu berätta.
Den 8 Januari 2013, det är vinter och minusgrader ute men dock vindstilla. Jag är bortbjuden på middag den kvällen och vill skynda på så jag kommer ifrån stallet. Ko 455 ser kalvfärdig ut så jag tar in henne i kalvningsboxen, där inne är det säkert (trodde jag!) och hon får vara ifred för de andra korna. Jag åker hem vid niotiden för att titta till kalvkossan och ser att det ligger något blött utanför boxen……vid dörren…. som stod öppen …..det hade börjat blåsa och var isande kallt. I köld-draget ligger Ares frusen, kall och blöt. Han hade åkt ut genom gallret direkt när han föddes så mamman hade inte kunnat nå honom. Jag tog genast in honom i boxen och mamman började slicka honom och jag masserade allt jag förmådde för att få upp hans temperatur och …………
………… mjölkade för att så fort som möjligt få i honom varm råmjölk. Det var inte lätt, han var iskall i munnen och höll käkarna sammanpressade. Där kämpade 455 Goldilocks och jag i flera timmar och vilken tur att hon är så snäll, ”jag fick en hel del slick jag också”. Efter flera timmar kunde jag lämna stallet för då hade Ares fått upp kroppstemperaturen och t.o.m diat själv. Han överlevde traumat och blev en liten vacker kalv, en sån där som inte rör en fena när man går fram och klappar på sommarbetet. Så för mig är han mycket speciell och jag ser fram emot att träffa honom på Gunnarp. Hoppas han kommer ihåg mig????….Undrar hur det är med kominnet!